(Detta inlägg hör till bokföljetongen på min blogg, genom vilken jag gratis publicerar min bok som jag har skrivit under våren)
Det finns som jag skrivit om tidigare en del investmentbolag noterade på Stockholmsbörsen. Dessa äger aktier i andra bolag, ofta större poster, vilket gör dem till aktiva ägare. De äger ofta tillräckligt antal aktier för att kunna välja in personer till styrelsen i företagen de är storägare i. Investmentbolag sitter inte på en stor aktieportfölj och ständigt köper och säljer aktier, utan agerar för att driva företaget de äger aktier i rätt riktning. Några av de investmentbolagen som är noterade i Sverige är Investor, Kinnevik, Industrivärden, Ratos och Latour. Dessa kännetecknas alla av att de har en stark ägare, ofta i form av en ägarfamilj eller ägarsfär. När det gäller Investor är det familjen Wallenberg som är storägare, i fallet Kinnevik är det familjen Stenbeck och vad gäller Industrivärden är det familjen Lundberg med bolag som är storägare. Ibland äger ett investmentbolag en så stor aktiepost i ett företag att de snarare är att betrakta som maktbolag, alltså att de kan bestämma mer eller mindre vad de vill i företaget.
Investmentbolagen handlas oftast till en substansrabatt, alltså exempelvis om börsvärdet på de aktier investmentbolaget äger per investmentbolagsaktie är 100 kr, är kursen på investmentbolagsaktien kanske 80 kr. Denna rabatt kommer dels av att investmentbolaget har en del kostnader för den personalen de har, samt att det ligger i någon annans makt att fatta beslut om en aktie, eller helt företag, ska säljas eller köpas. Investmentbolaget äger kanske en stor aktiepost i Volvo. Ett annat bolag antas vilja köpa upp hela Volvo och lägger därför ett bud på företaget, som man själv tycker är för lågt, och alltså skulle tacka nej till. Investmentbolaget däremot anser att det är ett helt okej bud och tackar därför ja till det. Det faktum att man är utelämnad till vad någon annan fattar för beslut gör att de aktier man blir indirekt ägare av genom att köpa en aktie i ett investmentbolag handlas till en rabatt.
Investmentbolagen erhåller givetvis utdelning från de innehaven de i sin tur har, som vilken annan aktieägare som helst. Det speciella med investmentbolag är dock att de inte behöver skatta för utdelningen, förutsatt att de i sin tur delar ut en stor del av utdelningen till sina aktieägare. Det är naturligt att de är skattebefriade, eftersom det annars skulle ske en dubbelbeskattning på utdelningen om man äger aktier i ett investmentbolag. Att inte hela utdelningen investmentbolagen får från sina aktieinnehav delas ut till ägarna av investmentbolagsaktierna kan även anses vara en anledning till att investmentbolagen handlas med en rabatt. Delar innehaven ut 5 kr till investmentbolaget får jag som aktieägare i investmentbolaget kanske 4 kr i utdelning. Det gör att det inte är riktigt motiverat att betala fullt marknadsvärde för investmentbolagets aktieinnehav.
Det faktum att investmentbolagen äger aktier i ett flertal börsnoterade företag och en del onoterade företag gör att man får en ganska stor riskspridning endast genom att köpa aktier i ett eller ett fåtal investmentbolag. Det är alltså ett enkelt och betydligt billigare sätt att bygga upp en bred aktieportfölj än att investera sina pengar i en dyr indexfond. Köper man aktier i fyra investmentbolag får man mer eller mindre en Sverigefond, utan årliga förvaltningsavgifter. Endast genom att betala 39 kr per affär och göra fyra affärer, för totalt 176 kr kommer man ha en bred aktieportfölj, med en stabil utdelning utan årliga förvaltningsavgifter. Har man exempelvis 100 000 kr i en Sverigefond som man idag betalar 1 % i förvaltningsavgift för, kommer man under varje år de kommande åren betala 1 000 kr, om värdet antas stå stilla. Det skapar en kostnad på 10 000 kr på tio års sikt. Investerar man istället i fyra investmentbolag och årligen återinvesterar utdelningen, vilken antas vara 4 000 kr per år, kommer man endast betala totalt 546 kr i transaktionskostnader under tio års tid. Skillnaden illustreras nedan.
De största innehaven hos några av våra svenska investmentbolag ser ut enligt följande (procentuell andel av investmentbolagets portfölj inom parentes , någon månad gamla siffror):
Investor: Atlas Copco (18), SEB (13), ABB (12), AstraZeneca (8), Mölnlycke Health Care (8)
Industrivärden: Handelsbanken (22), Sandvik (22), Volvo (17), SCA (15), Ericsson (8)
Lundbergs: Fastighets AB L E Lundberg (31), Hufvudstaden (20), Holmen (13), Industrivärden (12), Handelsbanken (7)
Kinnevik: Tele2, Millicom, MTG, BillerudKorsnäs, CDON Group
Det framgår ganska tydligt att enbart genom att köpa aktier i några få investmentbolag blir man indirekt aktieägare till några av Sveriges bästa företag med en lång historik av att klara av att växa och utvecklas och slå sig in på nya marknader runt om i världen. Det uppnås även en hög grad av diversifiering eftersom man erhåller bolag inom branscher som Fastigheter, Läkemedel, Industri, Skog, Telekom, Finans, Onlinehandel med mera. Det bör noteras att samtliga investmentbolag har innehav i många andra företag än de som har nämnts ovan. För den intresserade rekommenderas det starkt att läsa vidare på respektive investmentbolags hemsida.
Det finns en intressant typ av företag i USA som kallas för REIT, vilket står för Real Estate Investment Trust, vilket på svenska skulle kunna översättas till något i stil med Fastighetsinvesteringsfond. De är dock inga fonder i den vanliga bemärkelsen eftersom de handlas som vanliga aktier på börsen och betalar utdelning till ägarna. REITs har funnits i USA under ett antal decennier för att göra det möjligt att investera i fastigheter på ett enklare sätt än genom att behöva köpa egna fastigheter. REIT:s äger fastigheter som de hyr ut och således tjänar pengar på. En del av vinsten de gör måste delas ut till ägarna, för att de ska få klassificeras som en REIT, vilket betyder att de har rätt till särskilda skattefördelar. Ofta har en viss REIT specialiserat sig inom ett fastighetsområde, det kan handla om butikslokaler, äldreboende, underhållningslokaler, sjukhus, serverhallar och så vidare. Som exempel på en sådan här REIT finns ett företag som heter Realty Income Trust, som är noterat på New York Stock Exchange. Det är en relativt stor REIT med ett marknadsvärde på runt 8 miljarder dollar som äger tusentals fastigheter och butikslokaler runt om i hela USA. Realty Income Trust har funnits i över 40 år och har ständigt ökat utdelningen per aktie. En extra krydda med den här aktien är att det är en månadutdelare. Det finns såklart inget som garanterar att de kommer kunna dela ut mer och mer pengar i framtiden.
Vilket jag beskrev tidigare kallas de mest stabila utdelningsaktierna i USA för ”Dividend Aristocrats”. Den långsiktige investeraren som avser att återinvestera en ökande utdelning bör fokusera till stor del på dessa företag. Väljer man att bara studera vilka företag som finns på just den här listan är dock risken stor att man blir lite för snäv i sin jakt på stabila aktier med utdelningstillväxt. Kravet för de aktierna som finns på denna lista är alltså att de under minst 25 år i rad har delat ut pengar till aktieägarna samt årligen höjt utdelningen. Om det då finns ett antal bra företag som, enbart på grund av att de endast har existerat i en kortare tid än 25 år eller inte har börjat dela ut pengar förrän kanske för 15 år sedan på grund av att de inte förrän då mognade, kommer de inte finns med på listan över utdelningsaristokrater. Det finns därför två andra intressanta listor som visar vilka företag som ännu inte är utdelningsaristokrater, men som är på god väg att bli det. Det handlar om de aktier som kallas ”Dividend Contenders” (har höjt utdelning varje år under 10-24 år) samt ”Dividend Challengers” (har höjt utdelningen varje år under 5-9 år).
Listor över amerikanska företag med stabil utdelningstillväxt
|
|
Lista
|
Antal år med höjd utdelning
|
Dividend
Aristocrats
|
25+
|
Dividend
Contenders
|
10-24
|
Dividend
Challengers
|
5-9
|
Även om dessa företag inte kan visa upp en lika stabil historik som aristokraterna är det viktigt att inse att även utdelningsaristokraterna en gång har tillhört dessa listor. Det företag som förra året gjorde sin 25:e utdelningshöjning i rad hade för 15 år sedan endast gjort tio utdelningshöjningar i rad. Det finns alltså ett antal stabila och bra utdelare även på dessa listor, som med tiden kan antas bli utdelningsaristokrater.
En avgörande faktor för den som investerar långsiktigt i aktier är att utdelningen inte sänks eller helt uteblir. Har man en stor aktieportfölj med vad man tror är stabila utdelningsaktier och det sedan visar sig att hälften av aktierna sänker utdelningen och den andra hälften helt uteblir med utdelningen kommer årets inkomster i form av utdelning att bli väldigt mycket lägre än vad man beräknat.
Eftersom vi nyligen har haft en finanskris består all tre aktielistor av relativt stabila bolag, då det faktum att de finns med betyder att de inte sänkte eller helt uteblev med utdelningen under åren 2008 och 2009 då finanskrisen var som värst. Många företag minskade eller uteblev helt med utdelningen, men alltså inte de som finns med i de tre nämnda listorna. Det skulle bland annat kunna visa på att företagets verksamhet inte är jättekänslig när det gäller försämrad konjunktur och allmän finansoro. De företagen som höjt utdelningen när andra har minskat dem, är förstås extra attraktiva för den långsiktiga utdelningsinvesteraren.
Nästa del
Nästa del
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar